Arbetslandskap
Frågar man folk var de allra helst vill tillbringa en stund för möten eller koncentrationsarbete så blir svaret aldrig en plats i det som vi kallar kontoret. Väldigt ofta blir det i stället ett stycke natur eller trädgård. En strand, en berså, en hängmatta.
Frågan är vad vi kan dra för slutsatser av detta? Vad är det som lockar? Svaren brukar handla om det som är runt omkring platsen, lika mycket som platsen i sig. Ljumma vindar, blommors dofter, och ljus som silas genom lövverk. Ljud som inte tar, utan ger energi. Och när det gäller platsen beskriver många längtan efter både den uppfriskande fria sikten och det trygga avgränsade rummet.
Inte så konstigt. Det är bara några generationer sedan den fria bonden motvilligt skulle läras upp för att leva livet så egendomligt som att låta klockan styra dygnsrytmen och tillbringa arbetsdagen inomhus fast solen gassade och marken skulle brukas.
Vilken tur då, att den glåmig inrättning som vi kallat kontor bara är en historisk parantes, att tekniken befriat oss från våra bojor och att vi kan vandra fritt tillsammans och uppsöka den plats där vi arbetar som bäst. Vi kan bestiga kullen, ta stigen till gläntan eller vila i sänkan. Vi kan ge ordet arbetslandskap sin sanna innebörd.
Och vilken tur att det finns personer som är specialister på att gestalta dessa rum. Landskapsarkitekter kallas de. Vet allt om ängens och stenstrandens möjligheter. Finns nära Dig och är till för alla som ska planera framtidens arbetsplats. Lycka till!
TNB

[...] En hel del finns skrivet på denna plats i ämnet, kolla exempelvis: Uppbrott / Arbetslandskap / God [...]