Workspace Development

Sekten

Som processledare möter Du ibland en säregen upplevelse. Plötsligt går samtalet trögt med en ny grupp. Ett öppet och undersökande samtal där olika uppfattning bryts och kunskaper erövras uteblir. Istället tiger medlemmarna, väntar in varandra, och formulerar sig sedan skriftligt eller skickar fram ett ombud efter att enats i egna möten.

Du har hamnat hos en sekt.

Roligare än så här blir det sällan i en sekt

Ordet är värdeladdat, associerar till religiös extremism eller rituell sex, men tar sig förstås ofta mindre spektakulära uttryck. Det finns olika kriterier för en sekt, många är eniga om att den är sluten, att medlemmarna anser att de representerar en absolut sanning, att ledarstilen är karismatisk och manipulativ, och att den gör åtskillnad mellan ett ”oss”, medlemmarna inom gruppen, och ”de andra” ickemedlemmarna.

Frågan är förstås om kortsiktigt välfungerande sektliknande grupper är farlig för sina medlemmar och den organisation de ingår i. Svaret måste rimligen bli ja. Farlig eftersom oförmåga att till sig yttre intryck utesluter lärande, hindrar utveckling och med subtila medel stöter bort nya medlemmar som skulle kunna tillföra en ny mångfald.

Sådana grupper bör förstås splittras och medlemmarna ges stöd att agera självständigt.  Att gradvis formulera en annan och egen bild av omvärld,  organisationens uppdrag och arbetssätt.  Att lära sig  att  möta andra utan att vara sammansmält, att lita till sin förmåga att vara autonom och samtidigt levande.

På denna plats har vikten av gemensamma förhållningssätt lyfts fram, exempelvis här . Frågan är om det med dessa utgångspunkter kan vara farligt med alltför starka och gemensamma värderingar? Men här blir svaret nej,  i själva verket är det ju tvärtom! I sekten kan inte värderingar diskuteras, det förutsätter ju en dialog med kundfokus, öppenhet och nyfikenhet.

Och då spricker sekten, som trollen i solsken!

/ TNB