Det andra huset
Att som arkitekt skapa en framgångsrik arbetsplats innebär en ständig dialog med brukarna kring nuvarande och framtida arbetssätt och behov. Som att ställa frågan: Var tillbringar Du helst Din fikapaus? Med svar som: På ett café, i en skön soffa, på en promenad. Men också: På Facebook förstås!
Annat var det förr, verkligheten liksom verkligare
För så är det. Många spenderar lika mycket tid i de virtuella rummen som i det så kallade verkliga livet. Helt enkelt för att man jobbar och umgås ihop med människor på andra platser och då behöver träffas, samtala och byta information. Vilket innebär telefonprat, e-post, chat, samarbete på projektplatser, egna eller gemensamma distansmöten. Exempelvis.
Verktygen för detta har ju tidigare varit tämligen entydiga. Telefon, dator och det som kallats videokonferens. Nu är gränserna allt mer oklara. Tangentbord, skärm, kamera och uppkoppling finns i de flesta apparater, telefoner med ett bra headset klarar det mesta.
Så börjar IT-branschens ofina annektering av ordet arkitekt ha en verklig mening, uppdraget att bygga ett andra hus, det virtuella. Samtidigt som arkitekten, som gestaltaren av det fysiska rummet, har i uppgift att bygga öppna och flexibla system, inte minst visuella.
För de som skapar den framgångsrik arbetsplats innebär utvecklingen en utmaning och ett måhända ett vägval: Antingen en vag sammanblandning mellan teknik och rum, en värld utan tydliga gränser.
Eller så är det tvärt om. Att människor i ständig samverkan på många platser kräver större klarhet kring omständigheterna, ett tydligare möte mellan helt olika sorters kvaliteter. Att tekniken å ena sidan förpackas tillgänglig och lättanvänd för sig. Och att det fysiska rummet erbjuder starka upplevelser, stimulerande och stöttande.
Så att den så möjligtvis mer verkliga verkligheten, mötet mellan människor, in real life, står sig i konkurrensen. Ett tag till.
/ TNB