Arbetsplats på språng
I tidigare inlägg (länk) har värdet av ett eget bord på kontoret ställts mot fördelen av att kunna arbeta gemensamt och överallt i en upplevelserik och varierad arbetsplats. Tanken är inte ny. Work where you want – föreslog företaget Canon redan i slutet på förra seklet. Men en förändring sker som bekant inte bara för att den är möjlig utan för att alternativet är mer attraktivt än rådande tillstånd. När tillräckligt många omfattar samma tanke uppstår en sort kritisk massa, en så kallad tipping point. Plötsligt förvandlas det osäkra och våghalsiga för ett fåtal till en attraktiv möjlighet för envar. Nu har det möjligtvis hänt, till slut.
Cooworking på universitetsbiblioteket
Nygamla fenomen behöver benämnas med nya ord för att markera skillnader mot förr, skapa en känsla av samförstånd bland förespråkare och användas i marknadsföringen. Så föds begreppet Aktivitetsbaserad Arbetsplats, ibland förkortat A2. Finns på engelska också: Acitivity Based Workplace. Och då som ytterligare en av alla bokstavskombinationer att hålla reda på: ABW.
Begreppet är bra på så sätt att det lägger tonvikten på det vi faktiskt utför på arbetsplatsen, aktiviteterna. Tanken är att de allra flesta gör flera saker under en arbetsdag: Läser, fattar beslut, skriver, umgås, svarar på mail, utbyter kunskap, kopierar papper, utvecklar ny kunskap och mycket annat. Olika aktiviteter som bäst stöds av olika verktyg och platser, och där det egna arbetsbordet sällan är det bästa alternativet.
Bland de kvaliteter som internationella teoretiker och praktiker framhåller som kritiska för att detta ska fungera finner vi arbetsplatser med variation, teknikstöd för platsoberoende och inte minst en kultur som präglas av tillit till medarbetarnas förmåga att skapa gemensam trygghet, kraft och riktning.
En paradox är att samtidigt som den ständiga rörelsen mellan platser av många beskrivs som önskvärd i det lilla formatet, ifrågasätter allt fler i en större skala det vettiga i den ”aktivitetsbaserade staden” Det vill säga differentiering av arbete, boende och fritid och alla de tidsödande och miljöbelastande resor det medför.
Lösningsförslag kring detta dilemma varierar. Från lokala organisationsgemensamma arbetsplatser som också i stigande utsträckning prövas på många håll under benämningar som Cooworking, the Hub och Coffice. (länk) Till helt decentraliserade virtuella och ständigt uppkopplade organisationer.
Men så var det där med det personliga mötet IRL. En kram eller så. Fast kanske inte på kontoret.
/ TNB